Kollot var under en helg, och hölls i en fantastiskt kreativ miljö på en folkhögskola i Skåne. Hela skolområdet inspirerade till skapande: överallt fanns sittplatser, som lämpade sig för både ensamarbete och grupparbete, där fanns växter, ett öppet bibliotek i en korridor, fondväggar med oväntade tapeter och andra inredningsdetaljer med klara färger. Till skolan hörde även en trädgård, med gräs, grusgång, altan, rabatter, buskar och fruktträd. I närheten fanns även en hage med hästar. Jag var rätt avundsjuk på de som studerar där.

Under en av dagarna skulle vi välja ett av tre teman för dagens workshops. Jag valde kreativt skrivande, framför fotografi och serieteckning. Kreativt skrivande-workshopen leddes av Christofer Folkhammar, som förutom sitt skrivande även arbetar med litteraturkritik. Det var en grymt spännande workshop, där vi (bland annat) diskuterade vad läsande och skrivande betyder för oss i gruppen, vi pratade om utopier och dystopier, lekte med kollektivt skrivande, skrev dikter och egna utopier och tipsade varandra om queer litteratur.

Nere till höger på bilden syns dikten som jag och Therese skapade enligt följande ramar: tema min barndom (vilket i sig blir klurigt när två personer ska enas kring något så personligt), och vi fick bara klippa ut färdiga ord ur den tidningsdel vi blev tilldelade (DNs sport och ekonominyheter). Vi såg det som ett klart plus att vår del även råkade innehålla kontaktannonserna (har du någon gång brist på adjektiv, leta där!).

Till slut såg det ut ungefär såhär:

Hela kollot arbetades det överlag mycket med ramar och begränsningar. Att arbeta efter teman, endast använda handen man vanligtvis inte ritar/skriver med, bara använda raka streck, bara arbeta med tumavtryck för att skapa en bild, osv, osv. Möjligheterna till begränsning är oändliga, och till min förvåning insåg jag hur bra begränsningar kickar igång inspiration och idéer. Det är en av de saker som jag tog med mig därifrån, och som jag tänkt skriva om igen senare.

Tills vidare önskar jag er en fortsatt trevlig december,
och, om vi inte ses innan dess, en god jul!
(efter jul kommer bilder på årets hemgjorda julklappar!)

*det hela citatet kommer från Lena Olving (vide VD Saab), ur artikeln “Kvinnor måste våga marknadsföra sig”, Dagens Nyheter, tisdag 10 augusti 2010, sid. 6 i ekonomidelen.

Material: Tyg Malena från IKEA (överblivet sedan ett fondväggsprojekt), sytråd, synål, symaskin, tryckknappar från Panduro
Genomförande: Kortfattat så kan man säga att jag gjorde en ritning som passade mina pennskrinsönskemål, klippte ut ett tygstycke med måtten 47 cm x 19 cm, dubbelvek tyget med avigsidan utåt och sydde ihop alla kanter (men såg till att lämna en bit osydd för att kunna vända tyget rätt igen). Fickan är 9 cm “djup” och ihopsydd på enklast möjliga sätt, nämligen genom att vika över de önskade 9 cm och sy med raksöm från lock ned till botten, detta gjorde jag tre gånger på varje “kortsida” för extra hållbarhet. Sedan sydde jag fast tryckknapparna, och såg till att göra snygga “kryss” med grön och vit tråd på utsidan, som snygg detalj.
Tidsåtgång: 5-6 timmar
Övrigt: Det var tänkt att jag skulle få en osynlig söm på kortsidorna, alltså att jag skulle ha sytt från avigsidan/inifrån, men jag hade glömt lägga till den extra sömsmånen när jag gjorde ritningen. Så ett bättre mått vore därför 47 cm x 21 cm (eller om man inte vill dubbelvika tyget, 23,5 cm x 21 cm), men då har man ett problem i och med att “locket” kommer att bli bredare än fickan, vilket kan se fult ut. Men smaken är ju som baken, och det är viktigaste av allt är att jag själv är nöjd. Och det är jag.

Jag har upptäckt ett helt fantastiskt recept på citronmarmelad som både är gott och väldigt enkelt, och som jag därför bara måste tipsa om. Den innehåller inga “konstigheter” i form av konstgjorda smakämnen eller konserveringsmedel, men håller sig bra tack vare sockret och tjocknar tack vare pektinet som finns naturligt i citronkärnor.

Den är god på bröd tillsammans med margarin och ost, och har även blivit en uppskattat present till båda mina föräldrar och till en vän. Någonting att göra till jul och ge bort till de där släktingarna som “har allt”, kanske?

Värt att notera kan vara att det kan hända efter ett tag att det börjar mögla överst i en öppnad burk, men då var det bara att plocka bort det synliga möglet med en sked och slänga, så var resten fortfarande ok.

På Syfestivalen som var runt februari i Älvsjö inhandlade jag fantastiska lovikkagarner från Ullcentrum Öland, med intentionen att göra sockor så varma att jag skulle återfå hopp om att överleva vintern. De blå blev klara rätt omgående, medan de röda blev klara lagom innan denna höst (*förtränger att jag inte postat om det trots att de varit klara flera måndader*).  Det finaste med dem är att jag gillar mönstret (som jag fick med på köpet som mässerbjudande), särskilt på de röda där jag lyckades förbättra placeringen av ränderna på fotdelen (den delen lade jag till utan mönster) efter att ha sett hur de blåa blev, samt att garnet är helt galet mjukt och skönt. Nackdelen är att de är så tjocka att det är svårt att få plats med dem i ett par vinterkängor…

Bilden är ihopklippt i Paint, då jag inte behärskar något mer avancerat program än så.

Apropå Syfestivalen har det hunnit vara en till här i Älvsjö, rätt nyligen, och den här gången hindrade inte vädret min mor att följa med. Det var fantastiskt trevligt, och massor av färger, former, material och människor att inspireras av. Efter att ha varit där en dag var jag helt slut av alla intryck, men det är så otroligt härligt att jag ska göra det till en tradition att åka dit.

Eftersom jag blev så missnöjd med både Captain America och Hulken när jag virkade dem senast bestämde jag mig för att virka dessa med lite andra mått än jag gjort innan. Samt inte bara virka allt.

Självklart blev det precis som med mina old school-yarnvengers att jag gillade den första jag gjort (Wiccan) och sedan blev jag bara mer och mer missnöjd efter hand. Dvs Hawkeye tycker jag mer eller mindre är en katastrof.

Och nej ingen guide den här gången heller, jag tycker det är så tråkigt att skriva ner medans jag virkar och det bästa är faktiskt att freestyle’a. Tyvärr

Eftersom det var precis när jag fått Adobe Illustrator ville jag väldigt gärna använda det, men just eftersom jag precis hade fått det, hade jag dock i princip ingen aning hur man använde programmet. Därför blev det ett pillande med både handskiss, photoshop och slutligen illustrator innan det blev något.

I slutändan skrotade vi hela min idé och fick tag i någon som faktiskt kan rita, men jag ville ändå visa upp min steg-för-steg-bild. Någonstans var det här nedan meningen att vara mig, men det syns inte riktigt nej.

Material: Papper, penna, Scanner, Dator med Adobe Photoshop & Adobe Illustrator
Genomförande: Steg 1 är handritat (Nähe?), medan steg 2-4 är Photoshop. Steg 4-5 är Illustrator (Ja, steg 4 är både Photoshop och Illustrator, skulle ha varit ett mellansteg där)
Tidsåtgång: 6-7 timmar
Övrigt: Problemet med självporträtt är att man alltid gör sig själv snyggare än vad man är. Vilket hände även här allt eftersom.

Skulle även ha gjort en amigurumi-guide, men eftersom jag misslyckades så fatalt med den här orkade jag inte skriva ner något. Ska försöka igen när jag gör Thor eller Hawkeye, vilken som än blir härnäst. Dock känner jag mig lite låg just nu då jag anser att det bara går sämre och sämre för varje amigurumi jag gör. Så det kan tänkas att amigurumisarna läggs på hyllan ett tag.

Material: Garn (Molly) i grönt och lila. Svart filt till håret.
Genomförande: Kommer inte komma upp, tyvärr.
Tidsåtgång: Cirka 5-6 timmar kanske
Övrigt: Det blev inte bra, jag är besviken på mig själv.

På fredagskvällen hade vi ännu inte kommit på några dräkter då Nina föreslog att vi skulle sminka oss som Dia de los muertos-brudar. Mer än sminkningen hade vi även varsin brudslöja (gjord av en gardin) med plastblommor på samt varsin dödskalle. Självklart var det ingen som tog några riktigt bra bilder på allt under kvällen så såvida inte någon dyker upp magiskt kan jag inte visa upp allt.

Nu såhär dagen efter hade jag lite skuldkänslor över att vi inte pimpat våra dödskallar så mycket som vi borde, så det gjorde jag helt enkelt.


Material: Plastdödskalle, gröna pärlor båda från panduro. Märkpennor
Genomförande: Rita lite kringelkrokar på dödskallen, limma fast pärlorna och Ta~da, du är klar.
Tidsåtgång: Ungefär en halvtimme
Övrigt: Lite ledsen över att den inte såg ut såhär igår, men bättre sent än aldrig aight?

Ingredienser
200g sötmandlar
3 dl florsocker
3 äggvitor
2 msk socker
1 krm salt
(karamellfärg)

Valfri fyllning – Jag använde ljus blockchoklad, jordgubbar och lättmjölk den här gången för att det var det jag hade hemma. Vit choklad, citronsaft, grädde och en äggula är dock favoriten.

Utförande

Makronerna
Skålla mandlarna och skala dem. Mal dem sedan i mandelkvarn. Blanda mandlarna och florsockret.
Vispa äggvitan och saltet, tillsätt sedan sockret och fortsätt vispa tills du har en hård maräng. (Det här tar ungefär tio minuter längre än man egentligen orkar)
Blanda ihop marängsmeten med mandlarna och florsockret. Häll i karamellfärg om du planerar att ha i sånt.
Häll i smeten i en plastpåse, klipp ett hål i ena bottenkanten, spritsa ut smeten på en plåt med bakplåtspapper i runda former ungefär lika stora som en enkrona.
Låt vila i cirka en kvart (tills de torkat lite) och sätt sedan in i ugnen på 140 grader i cirka 20 minuter.

Fyllningen
Vad man vill mer eller mindre. Jag gjorde så att jag kokade upp mosade jordgubbar och mjölk och tillsatte sedan blockchoklad, av den enkla anledningen att det var det jag hade hemma. Sedan skulle man egentligen väntat tills fyllningen stelnade lite, men jag i min stress hade på det när det fortfarande var väldigt rinnigt. Gör inte det.

Det ser inte så bra ut, men det smakar i alla fall helt okej, och på något sätt är väl det ändå det som är viktigast?

Material: Garn i sju olika färger (Lila, Blått, Turkost, Grönt, Gult, Orange & Röd). Jag använde Molly-garn (kostar ungefär 10-20 kronor nystanet. Vitt och grått garn till molnen (jag tog sånt jag hittade hemma). Stickor, strl 4-8 (garnet passar bäst till 8, jag använde 4 för att jag är dum i huvudet)

Genomförande:
Halsduksdelen: Lägg upp 21 maskor med det lila garnet. Sedan är det två saker man ska tänka på. Varje  varv ska bestå av 2 räta maskor, 2 aviga, 2 räta osv… fram tills sista maskan som ska vara 1 rät. Ovanpå det ska man även byta färg enligt följande mönster L L L LB B B BT T T TGr Gr Gr GrGu Gu Gu GuO O O OR R R där varje bokstav(ihopskrivning) är en maska. Man börjar alltså med tre lila, stickar en med både lila och blå, fortsätter med två blå, sedan en med både blå och turkos osv. Anledningen till att jag stickar dubbelt på övergångarna är för att jag ville ha en diffus övergång. När du blivit klar med en rad vänder du och gör samma sak, fast åt andra hållet. Dvs börjar med röd. Fortsätt tills du tycker halsduken blivit tillräckligt lång eller tills garnet tar slut.

Molnen: Gjorde jag helt enkelt så att jag virkade en rektangel, som jag sedan virkade runda utböjningar på och avslutade med att ta ett varv med grått garn för att få en kant på dem. Alla moln är gjorda med olika utböjningar och är olika stora, därför är det svårt att göra ett generellt mönster för dem. Experimentera!
Avsluta med att sy fast dem på ändarna på halsduken

Tidsåtgång: Alldeles för lång tid. Ungefär en månad mer eller mindre sporadiskt stickande. Antagligen lagt ner cirka 20-30 timmar på den, dock stickar jag väldigt långsamt.
Övrigt: Bilderna gör den inte rättvisa, tyvärr.